Nya avtalsförhandlingar nalkas

De avtalsförhandlingar som inleds under våren siktar mot nya tjänste- och kollektivavtal före den 30 september 2007, då den nuvarande rekordlånga avtalsperioden löper ut. Det kan redan nu konstateras att man uppnått flera, ur den statliga arbetsgivarens synvinkel betydande och nämnvärda resultat under avtalsperioden, även om resultaten kan utvärderas mera definitivt först under sommaren.

Ibruktagningen av statens lönesystem är nästan heltäckande, och helheten av incitamentsystemen har kunnat granskas på allvar, vare sig det är frågan om främjandet av resultatlönesystem eller personalfondernas tillämplighet för staten. Riktlinjerna för statens lönepolitik har stakats ut i början av året vid sidan av genomförandet av avtalspolitiken. Behovet för riktlinjer har varit uppenbart speciellt i fråga om chefs- och expertuppgifterna. En balanserad förbättring av statens lönekonkurrenskraft och utvecklandet av de statsanställdas relativa lönemässiga ställning på ett hållbart sätt kommer att vara statsarbetsgivarens målsättning även i framtiden.

Utvecklandet av villkoren för tjänsteförhållandet och förtydligadet av avtalsbestämmelserna har varit föremål för avtalsparternas gemensamma ansträngningar i över tio arbetsgrupper under avtalsperiodens gång.

De förnyade avtalsbestämmelserna i fråga om familjeledigheter underlättar sammanjämkandet av familje- och arbetslivet. Speciell uppmärksamhet har fästs, och kommer även i framtiden att fästas, vid säkrandet av tidsenligheten hos statens lednings- och arbetsgivarkompetensens och det kontinuerliga utvecklandet av den. Statens förtroendemannaverksamhet och förutsättningarna för den utvärderades under 2006. Det allmänna vitsordet var tämligen gott.

Avtalsparterna har deltagit aktivt i den sittande regeringens likalönsprogram, bestämmelserna om årssemestern förnyas som bäst, och innehållet i samarbetslagen ses över till nödvändiga delar.

Löneuppgifterna gällande statens personal är offentliga så som föreskrivs i behörig lagstiftning. Nya anvisningar i ärendet utfärdades i slutet av förra året. I anvisningarna betonas bl.a. god informationsförvaltningssed. De tidigare anvisningarna från 1999 uppdaterades annars också genom anvisningarna.

Fortsätter den ekonomiska tillväxten?

Tillväxtspåret för statens ekonomi och den gynnsamma utvecklingen av medborgarnas köpkraft har skapat en god miljö för arbetsmarknadsutvecklingen. Antalet nya arbetsplatser har varit rekordstort, och arbetslöshetsgraden har sjunkit kontinuerligt. Den strukturella arbetslösheten har dock bitit sig fast, och dold akademisk arbetslöshet förekommer speciellt i huvudstadsregionen, och matchningsproblem har annars också identifierats på arbetsmarknaden.

Det är med tanke på kommande avtalsförhandlingar skäl att bekanta sig med finansministeriets färska publikation "Den offentliga ekonomins spelrum".

I rapporten konstateras bland annat att en helhetsbedömning visar att Finlands ekonomi inte vilar på en långfristigt hållbar grund. Den offentliga ekonomins överskott torde vara 2 miljarder euro mindre vid decennieskiftet än vad som krävs av hållbarhetskriteriet. Nästa valperiod är kritisk med tanke på den demografiska förändringen, eftersom de stora ålderskullarna är fortfarande till stor del i arbetslivet och utsikterna för den ekonomiska tillväxten är förhållandevis goda.

Den demografiska förändringen innebär en ny, svårare situation för den offentliga ekonomin. Den arbetsföra befolkningen (15?64 år) uppskattas minska med 300 000 personer under ett par följande årtionden. Samtidigt kommer antalet 65 år fyllda att öka med nästan 600 000 personer. Den demografiska förändringen börjar tidigare hos oss än i de övriga EU-länderna. Höjningen av vår försörjningsrelation är kraftigast av alla EU-länder. Hållbarhetskalkylen visar alltså att det under nästa valperiod inte finns något spelrum för nya utgiftsökningar eller några skattelättnader som skulle innebära en sänkning av skattegraden.

Å andra sidan konstateras det i rapporten att Finlands ställning i den internationella skattekonkurrensen är förhållandevis god för tillfället. Trots det ökar det internationella trycket på att sänka framför allt beskattningen av företagsverksamhet och arbete.

I rapporten uppräknas också åtgärder som Finland borde vidta, om man vill uppnå ett högre potentiellt tillväxtspår än i tillväxtkalkylen, och därav följande högre sysselsättning:

• En återhållsam inkomstuppgörelse som tryggar god priskonkurrenskraft
• Åtgärder som syftar till att förlänga arbetskarriärerna
• Förbättrandet av matchningen på arbetsmarknaden genom främjande av arbetskraftens regionala och yrkesmässiga rörlighet
• Förbättrandet av den aktiva arbetskraftspolitikens effektivitet
• Minskandet av inkomst- och flitfällor genom förbättring av beskattningens och inkomstöverföringarnas kompatibilitet
• Utvecklandet av utbildningssystemet.

Det ser alltså ut som om arbetsmarknadsparterna än en gång borde sträva efter en återhållsam inkomstuppgörelse, så att en positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningsutvecklingen kan åstadkommas.

INPO eller förbundsrunda?

Om man just nu borde uppskatta om följande avtalsuppgörelse blir ett resultat av en centraliserad löneuppgörelse, INPO, eller en förbundsrunda, torde väl möjligheterna för båda alternativen vara lika goda. Om man vill inkludera skattelösningar i inkomstuppgörelsen, kommer de sannolikt att förutsätta en centraliserad inkomstuppgörelse. Staten har som arbetsgivare förberett sig för att vid behov inleda förhandlingarna redan under vårens gång. Beredningen av den nya regeringens regeringsprogram torde inleda diskussionerna om de allmänna riktlinjerna för inkomstuppgörelsen.

Det verkar som om grundidén för den finländska trepartsbaserade arbetsmarknadsmekanismen fortfarande får stöd både i den offentliga diskussionen och i diskussionen mellan avtalsparterna. Klart är dock att den kräver kontinuerligt utvecklande av samtliga parter.

Lönebildningen i den kommande avtalsuppgörelsen måste vara sådan att den stödjer statens konkurrenskraft som arbetsgivare. Statens arbetsmarknadsverk understöder en procentbaserad löneförhöjningsmarginal i den kommande avtalsuppgörelsen. De interna löneförhållandena bör inte förändras genom allmänna förhöjningar. Avtalsuppgörelsen bör även till andra delar möjliggöra fördomsfri utveckling av villkoren för tjänsteförhållandena, så att de stödjer ledandet av statens verksamhetsenheter samt verksamheten och de förnyade strukturerna. Tjänstevillkoren bör stödja de statsanställdas kreativitet och trivsel, och garantera goda karriärmöjligheter i en föränderlig arbetsmiljö och ett meningsfullt arbete.

Seija Petrow, förhandlingsdirektör
Statens arbetsmarknadsverk

Tulostettava versio