Det blev en förbundsrunda

Man kan gott säga att vi närmar oss den nya förhandlingsomgången på säker grund och ur ett väldigt intressant utgångsläge. Förbundsrundan bör utnyttjas så att statens konkurrenskraft som arbetsgivare främjas och att de statsanställdas intressen beaktas.

Trots förbundsrundan förs de statliga förhandlingarna centraliserat. Staten kommer i egenskap av arbetsgivare att slå fast sina viktigaste förhandlingsmålsättningar före augusti.

Det är typiskt för en förbundsrunda att avtalsperioderna blir kortare, även om man inom Finskt Näringslivs fält träffat tvååriga och längre avtal. Beloppet av avtalshöjningarna är osäkrare, men det kan också koordineras. Förbundsuppgörelser innehåller traditionellt sett sällan några stora arbetslivspaket eller lagstiftningsprojekt. Lönebildningen kan vara friare än vid inpouppgörelser.

Det är svårt att ge någon definitiv tidtabell för statens förhandlingar. Det är sannolikt att någon slags förhandlingsverksamhet pågår redan mot slutet av juni ifall teknologiindustrin uppnår ett förhandlingsresultat inom planerad tid, dvs. före midsommaren. De egentliga förhandlingarna torde äga rum från och med augusti. Inga förhandlingsanvisningar har planerats åt ämbetsverken åtminstone före mitten av augusti. I slutet av augusti hålls en förhandlingsdag ?på hög nivå? om arbetsgivarkompetens, där man tillsammans diskuterar aktuella arbetsgivarteman.

Regeringsprogrammet drar upp riktlinjerna för arbetslivsfrågorna

 Vi har, då förhandlingarna om inkomstuppgörelsen inleds, tillgång till den nya regeringens regeringsprogram, vars blågröna agenda och värdebas omfattar balansen mellan människa och natur, ansvar och frihet, omsorg och uppmuntran samt bildning och kompetens. Regeringsprogrammets arbetslivsfrågor kommer att få en hel del konkret innehåll under den kommande förhandlingsomgången.  

Sysselsättnings- och produktivitetsfrämjande åtgärder och projekt bör ses som regeringsprogrammets spjutspetsar. Tryggandet av en hållbar offentlig ekonomi och tillräckliga personalresurser omnämns särskilt som centrala produktionsfaktorer. Innovativitet och nyskapande kompetens lyfts fram som handlingssätt. Sammankopplandet av produktivitetsåtgärderna till arbetslivsfrågor och arbetshälsa förstärks ytterligare; jämlikhetsfrågorna i arbetslivet hör till de viktigaste.

Man vill ha full sysselsättning av arbetskraften, vilket förutsätter bättre arbetskraftsrörlighet och en väsentlig förbättring av matchningen jämfört med dagsläget. I detta sammanhang bör man särskilt nämna offentliga samfunds flexibla strukturer och praxis, vilka skapar förutsättningar för mera produktiva miljöer för kompetens och uträttande.

Regeringsprogrammet drar även upp riktlinjer för branschvisa målsättningar utöver att det redan innehåller tydliga branschbeslut, av vilka grundandet av ett nytt arbets- och näringsministerium, och överförandet av vissa kommunförvaltningsärenden till finansministeriet är de viktigaste.

Regeringen specificerar de skattepolitiska noteringarna efter att det arbetsmarknadspolitiska pusslet blivit färdigt.

Arbetslivsfrågorna bereds i trepartssamarbete

 Beredningen av arbetslivsfrågorna i trepartssamarbete under ledning av statssekreterare Raimo Sailas är ett nytt element vid koordineringen av den kommande arbetsmarknadsuppgörelsen. Man kan i detta samband med stort intresse förvänta sig resultatrik och linjedragande diskussion mellan förhandlingsparterna.

Frågan om tjänstevillkorens slagkraft i förhållande till arbetskraftens varaktighet och fortsatt tillgång på den kommer på ett naturligt sätt att tas upp i samband med arbetslivsfrågorna. Den nya förhandlingsomgången är därför ett utmärkt tillfälle att ?tackla? ovan nämnda utmaningar. Att titta i backspegeln är det värsta möjliga misstaget, ett innovativt omfamnande av framtiden kunde däremot vara ett stort steg framåt.

Den nuvarande avtalsperiodens arbetsgrupper har redan gjort ett gott grundarbete med tanke på förhandlingsrundan. Arbetet är till och med delvis banbrytande bl.a. när det gäller förtydligandet av avtalen och bedömningen av konsekvenserna för könen.

Bakgrundsinformation från TUPOSETO

Inkomstpolitiska utredningskommissionen gav nyligen ut en rapport som innehåller utmärkt bakgrundsinformation till stöd för förhandlingarna. Nivåerna för inkomstutvecklingen och utvecklingen under den pågående avtalsperioden är naturligtvis särskilt intressanta. Det faktumet att löneutvecklingen varit positivare inom staten än inom de övriga sektorerna förklaras delvis av att statens lönesystem genomfördes heltäckande under tidsperioden i fråga, och framför allt av att universitetssektorn, som omfattar en fjärdedel av statens personal, uppnådde ett förhandlingsresultat i juni 2006.

Seija Petrow, förhandlingsdirektör
SAMV

Tulostettava versio