Nytt slags tänkande till arbetstidsledandet

Personalens arbetstider påverkar ordnandet av servicen och den övriga verksamheten samt resultaten inom alla organisationer. Genom nytt slags arbetstidsledande kan man förverkliga arbetstidslösningar som främjar effektiv verksamhet, personalens motivation och statens konkurrenskraft i egenskap av arbetsgivare. Det nuvarande avtalet innehåller flera principer och ändringar som poängterar arbetstidernas andel i främjandet av verksamhetens effektivitet.

 Arbetstiderna har flera uppgifter och betydelser. Inom lagstiftningen har man tryggat arbetarskyddet genom reglering av vilotider och maximala arbetstider. Inom avtalsverksamhet definierar arbetstidsbestämmelserna för sin del t.ex. mängden och priset för en arbetsinsats som fås genom månadslön.

Bestämmelserna om arbetstidens placering, såsom flexibla arbetstider eller arbetsskiftsarrangemang sätter å sin sida sina egna viktiga randvillkor för varje arbetstagares liv. Det pratas också om livslång och årlig arbetstid, varvid bl.a. pensionsåldern, årssemestrarna och andra frånvaron samt deltidsarbete spelar en roll.

Inom statsförvaltningen har arbetstidsbestämmelserna traditionellt sett angett för största delen av personalen det krävda antalet arbetstimmar samt ersättningarna för överskridandet av dem. Lindrandet av villkoren för flexibel arbetstid samt det allt vanligare deltidsarbetandet och alterneringsledigheterna inledde arbetstidsflexandet, vilket enligt undersökningar har förbättrat arbetstrivseln hos statens personal. En del av statens personal arbetar inom branscher där man måste vara aktiv under alla tider av dygnet och alla veckodagar. Inom dessa branscher har arbetsskiftsarrangemangen samt kompensationerna för kvälls-, natt- och veckoslutstimmar varit centrala utöver kompenserandet för arbetstidens längd och överskridningar av den.

Statens avtalsuppgörelse som ingicks i november 2007 innehåller flera principer och ändringar som poängterar arbetstidernas betydelse för främjandet av effektiviteten. Framför allt ändrade man bestämmelserna om arbetstidsbanker. Syftet med ändringarna är att betona prioriteten hos system som hjälper att allokera och utjämna arbetstiden, samt att främja ibruktagandet av dem. Lokala potter kan också allokeras till arbetstidsuppgörelser som främjar branschvis effektivitet. Avsikten är att man genom dessa reformer inom statsförvaltningen tar avstånd från ovan nämnda traditionella arbetstidsroller och övergår till en ny tid med arbetstidsledande.

Arbetstidsledandet och effektivitetsfrämjande arbetstidsuppgörelser borde synas i praktiken så att placeringen och allokeringen av arbetstiden skulle basera sig på verksamhetens krav. Statsförvaltningens verksamhet präglas också av periodiska variationer, tillfälliga rusningstoppar, tidtabellskrav och kundbetjäningsbehov som måste kunna besvaras genom ändamålsenligt riktade arbetsinsatser och ?tider. Övertidsarbete har varit det traditionella sättet att svara mot kraven om ökad arbetsinsats. Men om arbetsinsatsen på motsvarande sätt kunde minskas någon annan gång, vore det redan med tanke på personalens orkande förnuftigare än övertidsarbete.

Det är också allt vanligare att uppgifternas natur eller effektiv användning av maskiner, anordningar och programvaror kräver att man arbetar även under andra tider än den traditionella tjänstetiden från måndag till fredag. Verksamhetens effektivitet förutsätter nya sätt att placera arbetstiden även i dessa situationer, eftersom de nya arbetstiderna inte kan täckas genom ytterligare nyanställningar.

Alla har nytta av lyckade arrangemang

Verksamhetens krav identifieras bäst där arbetet utförs, dvs. inom statens organisationer och deras arbetsplatser. De direktörer och chefer som svarar för effektiviteten borde därför leda även med hjälp av arbetstiderna, eftersom lyckade arbetstidsarrangemang förbättrar både produktiviteten och personalens motivation. De nuvarande arbetstidsarrangemangen bör omvärderas och utvecklas enligt de nya kraven. Personalen spelar en viktig roll i detta arbete, eftersom de ofta är en part i lokala uppgörelser, och i tjänste- och kollektivavtal som i vissa fall blir nödvändiga. Personalens delaktighet i utvecklandet garanterar också att behovet av flexibilitet inses, och att man förbinder sig till målsättningarna så att flexibiliteten även förverkligas i praktiken. Undersökningarna visar att den flexibilitet som förutsätts av verksamheten och av arbetsgivaren förverkligas trögt om personalens arbetstidsbehov förbises.

Möjligheterna till flexibilitet i fråga om arbetstidsavtal på centralnivå och därtill hörande praxis bör förmedlas till de statliga organisationerna och lokala parter och fås i praktisk användning bättre än i dagsläget. Nya flexmetoder ska också utvecklas bl.a. med hjälp av de arbetstidsexperiment som ingår i avtalsuppgörelsen. Ämbetsverksarbetsgivarnas initiativ och aktivitet spelar en avgörande roll för dessa experiment och för nya lösningar. Dialogen om arbetstidsfrågor mellan arbetsgivare på centralnivå och på ämbetsverksnivå bör fortsättas. Ny slags arbetstidsflexibilitet kan hjälpa att förverkliga arbetstidsuppgörelser som främjar effektiv verksamhet, personalmotivation och statliga arbetsgivares konkurrenskraft.

Tuija Wilska
Regeringsråd, SAMV

Tulostettava versio