Höstens förhandlingsrunda skapade ett gott underlag för nästa omgång

Innevarande höst har varit full av överraskningar ur arbetsmarknadsperspektiv och arbetsdryg när det gällt att få igång regeringsprogrammet. Problemen inom och hoten mot världsekonomin och Europa återspeglar sig både på arbetsmarknaderna och trycket mot Finlands regering.

Själv var jag ännu under början av hösten skeptisk till ramavtalet för arbetsmarknaderna. Men det åstadkoms trots allt den 13 oktober 2011. Arbetsmarknadscentralorganisationerna överraskade oss positivt. Centralorganisationerna hade en gemensam oro, ansvarskänsla och framför allt förmåga att åstadkomma ett ramavtal. Arbets- eller tjänstekollektivavtal som följer ramavtalet har tecknats inom branscher som omfattar 94 procent av löntagarna. Inom den privata sektorn är täckningen 91 procent och inom den offentliga 100 procent.

Det var med tanke på förhandlingsatmosfären och förtroendet mellan parterna positivt att största delen av tillämpningarna av ramavtalet överenskoms parterna emellan utan att riksförlikningsmannens bidrag behövdes. Varje förhandlingsrunda skapar en grund för nästa dito - både i gott och i ont. Nu skapades ett gott underlag för största delen av branscherna.

Det undras ofta varför tjänste- och arbetskollektivavtal är så svåra att åstadkomma, och varför det förekommer så mycket "teater". Varför gör man helt enkelt inte upp om frågor på ett sakligt och lågmält sätt? Tjänste- och arbetskollektivavtalsverksamheten är i princip likadan förhandlings- och avtalsverksamhet som vilket annat avtalande som helst. "Köpet" görs på den nivå där parternas önskemål möts. Kostnadsnivån var redan fastslagen för de avtals del som föll inom ramen. Man hade kunnat tro att det skulle underlätta och påskynda uppnåendet av branschvisa avtal. Resultatet blev emellertid att uppmärksamheten och intressebevakningen på ett ännu mera påfallande sätt riktades mot genomföringssätten för löneförhöjningarna och mot textfrågor. Köpet slogs fast under de löneförhöjningsvillkor om vilka man kunde uppnå enighet.

Lagen om utbud och efterfrågan är inte likadan inom kollektivavtalandet som till exempel mellan producent och köpare av en vara eller tjänst. Behovet av att uppnå ett kollektivavtal om tjänste- eller anställningsvillkor är inte på samma sätt nödvändigt som till exempel ett industriverks behov att köpa en viss anordning. Arbetet och lönebetalningen, själva verksamheten, kan pågå även utan något kollektivavtal. Men om inget kollektivavtal åstadkoms och om man övergår i ett avtalslöst läge, ökas trycket genom hot om arbetsstridsåtgärder. Ytterligare tryck skapas hela tiden även med hjälp av det offentliga. Skillnaden mellan tjänste- och arbetskollektivavtal och övrig avtalsverksamhet är också att avtalsparterna inte kan bytas ut.

Statens arbetsmarknadsverk tackar sina samarbetsparter för det gångna året och önskar en god jul och framgång för det nya året 2012.

Teuvo Metsäpelto
Statens arbetsmarknadsdirektör

Tulostettava versio