Viktigt att förbättra arbetsmarknadsmatchningen även i det nuvarande ekonomiska läget

Tillgången på arbetskraft och förbättrandet av arbetsmarknadsmatchningen är viktiga sysselsättnings- och företagspolitiska mål både på kort och på längre sikt.

Osäkerheten i fråga om den ekonomiska krisens omfattning och varaktighet är stor för tillfället. Då detta skrivs ger olika prognoser fortfarande en tämligen splittrad bild av hur ekonomin och sysselsättningen kommer att utvecklas under de närmaste åren. Det är hur som helst klart att tillväxten håller på att stanna upp även i Finland. Detta kommer i sin tur att minska på efterfrågan av arbetskraft och därigenom sysselsättningen under 2009 och 2010. Arbetslösheten kommer att öka, förutom på grund av uppsägningar, även till följd av färre rekryteringar och tidsbundna anställningsförhållanden som inte längre förnyas. Permitteringarna ökar. Arbetskraften kommer att minska något bl.a. då de unga förlänger sina studier på grund av de försvagade sysselsättningsutsikterna. Konsekvenserna kommer dels att bero på svackans djup, dels på längden av perioden med långsam tillväxt.

Ska förbättrandet av tillgången på arbetskraft och arbetsmarknadsmatchningen då vara ett sysselsättnings- och företagspolitiskt mål i detta läge? Svaret är jakande både på kortare och på längre sikt.

Med offentliga åtgärder bör man dock direkt se till att företagens finansieringsläge är stabil, så att förnuftiga investeringar är möjliga och att exportförutsättningarna är i skick. Dessutom bör man genom arbetskraftspolitiska åtgärder se till att arbetslösheten ökar så lite som möjligt, och att arbetslöshetsperioderna inte förlängs. De tidigare ekonomiska kriserna både under 1990- och 1970-talen har visat hur svårt det är att snabbt sänka hög arbetslöshet, och hur långvariga följderna kan vara både ur mänsklig synvinkel och med tanke på den offentliga ekonomin. Som en positiv erfarenhet från närhistorien kan man nämna ?minidepressionen? i början av 2000-talet, då arbetslösheten inte alls ökade i Finland, till skillnad från de övriga EU-länderna.

Tillgången på arbetskraft och lösandet av matchningsproblemen är viktiga mål med tanke på Finlands framgång och välfärd, oberoende av konjunkturläget. Jag ska motivera detta med tre argument:
- befolkningens åldersstruktur håller på att bli ogynnsam ur arbetsmarknadssynvinkel
- lågkonjunkturen sammanfaller med en strukturell förändring, och
- det kommer att finnas lediga arbetsplatser även i framtiden.

Den arbetsföra befolkningen börjar minska med ca 20 000 personer per år från och med 2010. Hittills har arbetskraften ökat tack vare befolkningstillväxten och förlängningen av arbetskarriärerna. Arbetskraften börjar dock minska om inte arbetskraftsandelen höjs eller den arbetsbaserade invandringen ökar. Det största arbetskraftsbehovet kommer att gälla inom branscher med störst pensionsbortfall, såsom hälsovårds- och omsorgsbranscherna. Pensionsbortfallet kommer att vara stort även inom byggbranschen, och efterfrågan på arbetskraft kan förväntas öka då det svaga konjunkturläget förbättras.

Rörlighetens betydelse framhävs

Det aktuella ekonomiska läget kommer oundvikligen att orsaka strukturella förändringar. Företagens försvagade verksamhetsförutsättningar kommer att leda till att minst lönsamma företag eller branscher blir tvungna att dra in arbetsplatser. Byggbranschens utsikter har försvagats allra snabbast, eftersom utgångsläget var högt och branschens konjunktursvängningar annars också är kraftiga. Finansieringsproblemen och konsumenternas förväntningar påverkar byggbranschen kraftigt. Inom exportindustrin, t.ex. metallen, beror företagens utsikter på det internationella läget, vilket kan försvåra deras situation. Servicesektorns utsikter är tills vidare bättre, eftersom hushållens tillgängliga inkomster kommer att öka åtminstone under nästa år.

Innovativa och högproduktiva företag kan ha framgång och de kan anställa nya arbetstagare. Anpassningen till den strukturella förändringen förutsätter att arbetskraften flyttar från arbete till arbete och från en bransch till en annan. De aktuella ekonomi- och sysselsättningsutsikterna framhäver ytterligare betydelsen av arbetstagarnas professionella och regionala rörlighet.

I år fick arbetskraftsbyråerna varje månad nästan 50 000 annonser om nya lediga arbetsplatser. Antalet har ökat kraftigt under 2000-talet, och rekryteringsproblemen har varit allmänna speciellt inom byggbranschen, exportindustrin och den offentliga servicen, såsom hälsovården. Arbets- och näringsministeriets utredning visade att rekryteringsproblemen nådde sin kulmen under det andra kvartalet 2008, då 42 % av verksamhetsställena som rekryterade arbetskraft rapporterade om problem med arbetskraftsrekryteringen. Bristen på kompetenta arbetstagare har uppskattningsvis minskat inom vissa branscher under höstens gång. Lättandet har berott på konjunkturförändringarna, men det är troligt att rekryteringsproblemen förvärras igen senast under 2010.

Ny arbetskraft anställs kontinuerligt

Antalet nya lediga arbetsplatser torde minska under den närmaste tiden, men arbetsplatser blir lediga och anställningsförhållanden inleds även när den ekonomiska tillväxten avtar. Till och med under den djupaste depressionen under 1990-talet fick arbetskraftsbyråerna nästan 10 000 annonser om lediga arbetsplatser varje månad. En stor del av företagen och de övriga arbetsgivarna fortsätter att rekrytera nya arbetstagare trots att tillväxten avtar. Arbetskraftspolitikens primära mål är att tillsätta de lediga arbetsplatserna så fort som möjligt även i framtiden. Så stöder man på bästa möjliga sätt matchningen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.

Det har tills vidare inte existerat någon allmän arbetskraftsbrist i Finland. Detta illustreras bl.a. av att antalet sysselsatta var rekordhögt sommaren 2008, över 2,6 miljoner. Tillgänglig arbetskraft har funnits bl.a. tack vare att äldre arbetstagare blivit kvar i arbetslivet en längre tid, och att arbetslösheten minskat. Nettoinvandringen har också ökat med några tusen jämfört med tidigare år.

Matchningsproblemet har lösts med arbetskraftspolitik genom att arbetsförmedlingen förbättrats och genom att arbetskraftsutbildningen anpassats till företagens behov. Under högkonjunkturen fungerade även arbetsförmedlingen på toppnivå: under 2007 tillsatte arbetskraftsbyråerna sammanlagt hela 510 000 lediga arbetsplatser. På längre sikt spelar yrkesutbildning och högskoleutbildning som anpassats till arbetsmarknadernas behov en avgörande roll för lösandet av problemet. Tillgången på arbetskraft understöds också av ett socialskydd som sporrar till arbete, utbildning eller företagande. De framtida arbetskraftsbehoven bör också bemötas genom att möjligheterna till arbetsbaserad invandring ökas, bl.a. genom lindring av arbetstillståndsförfaranden och effektivare integrering av invandrare.

Tuija Oivo, överdirektör
Arbets- och näringsministeriet

Tulostettava versio